Jag var aldrig specielt imponerad av Mons Kallentofts första bok; Midvinterblod. Den lästes enbart för att jag relaterar midvinter och blod till vikingatiden och allt som har med vikingatiden att göra är ju intressant. Tydligen inte. Den boken var seg, och var de sista 50 sidorna bra, var det allt. Jag var således inte speciellt lockande av att fortsätta mig på nummer två i serien om Malin Frost vid Linköpingspolisen. Hans starka personporträtt hade inte fångat mitt intresse. Och Malin Frost försvann ur min skalle samtidigt som Midvinterblods pärmar stängdes för gott.
Men så en dag låg den där, i brevlådan. Väntandes och längtandes efter att bli läst. Men ajg står fast. Det kommer inte bli någon Höstoffer för mig, det kommer itne bli någon mer Malin Frost och inte något mer Linköping. Boken är seg och trött och själva kriminalhistorien kan man korta ner till en 150 sidig bok som hade varit betydligt läsvärdare. Nu är det mest en massa dravel om värme och ångest. Hur man drtänker problem i tequila istället för att ta tag i dem.
"Det är den varmaste sommaren någonsin i Östergötland. Linköping dallrar i hettan och i de omgivande skogarna rasar de värsta skogsbränder trakten sett. Tidigt en morgon hittas en fjortonårig flicka irrandes naken och våldtagen i stadens största park. Flickan själv minns ingenting och kriminalinspektör Malin Fors och hennes kollega Zeke tvingas försöka nysta i de få ledtrådar som finns. Men hur hamnade flickan i parken och vem är förövaren? Samtidigt anmäls en annan flicka försvunnen av sina föräldrar och kort därpå görs en fasansfull upptäckt vid en badplats utanför staden. Sommardöden har kommit till Linköping och under några varma julidagar förvandlas drömmen om sommaren till en fruktansvärd mardröm...
Sommardöden är andra delen i Mons Kallentofts serie om kriminalinspektör Malin Fors vid Linköpingspolisen som inleddes med den kritikerhyllade boken Midvinterblod. Det är en omskakande berättelse om övergrepp, förtvivlad kärlek och djupaste hat."
Jag känner inget hat när jag läser boken. Känner ingen förtvivlan. Ingenting. Jag känner ingenting. Meningslöst tidsfördriv.
